Tisdagsträningen förlades åter igen vid Vaxsjön, där jag och Gustav manglade tvåtusingar. Som vanligt 5x2000 med 2 min vila. Som vanligt några oönskade avbrott. Bortsett från dessa gick det ganska bra. Jag låg c:a 10 sekunder under 7 minuter på den första, och strax över på resten. Bättre än förra veckan alltså, då ju Mr Hyde gav mig bakläxa.

Vi konstaterade att banan verkligen är ordentligt krävande, med en höjd precis efter start och en innan mål. Man kommer alltså inte undan för att man springer i den andra riktningen. Det är nötning på denna typ av rundor som ger spets... Tror jag. Det ger också ordentligt slitage. Gav mig ut på en vanlig distansrunda (15km) igår kväll och kände alla de bekanta "du är sliten"- symtomen. För mig ger sig dessa alltid till känna i form av problem i den "fysiologiska dämpningen". Fotisättningen ger förnimmelse om smärta. Det känns över allt - i ljumske, knä, fotleder, you name it. Jag vet att det enda som hjälper är en dags vila, varför kvällens distanspass blivit inställt. Jag kommer att köra ett morgonpass imorgon i stället, och sen vila på lördag.

För övrigt fick jag i morse till min förskräckelse syn på ett par Adizero Adios på bild i dagens Metro - på deras modesida! Wicked...Jag känner mig smutsig.