Jag kommer fr.o.m nu att fortsätta att blogga här. Denna blogg kommer alltså snart att stängas.

Jepp, jag sprang terräng-DM idag. Efter att ha värmt upp på den sjukt tunga banan tog jag beslutet att springa utan klocka, eftersom att jag trodde att vetskap om hur sakta det gick (i realtid) inte skulle hjälpa mig att springa fortare, snarare tvärt om. Nu har jag alltså ofullständig information om resultatet och det känns meningslöst att kommentera. Jag har toksurfat efter en resultatlista hela eftermiddagen och kvällen, utan att få träff. Dåligt av arrangörerna! Jag har aldrig sprungit ett lopp där resultatet inte varit sökbart samma kväll. Jag vet i alla fall att mitt lag (3 man) vann lagtävlingen i MS-klassen på 4km...Jag känner dock inte till min individuella placering - 6:a, 7:a eller 8:a?

Ahh, fredagsmorgon med ett lätt distanspass i soluppgången. Fina grejor. Svårigheten med att springa på morgonen ligger numera för mig bara i att hinna. Allt går så förtvivlat långsamt innan man väl kommer iväg. På nåt undermedvetet sätt försöker jag nog att förhala själva ögonblicket då man går utanför dörren och sätter igång. Det kan vara allt från att omsorgsfullt få till den perfekta skoknytningen till att massera hälsenorna med tigerbalsam. Problemet är att om jag kommer ut efter kl 0600 så hinner jag inte med att springa vad jag förutsatt mig (vilket normalt är ungefär 13-15km på drygt en timme). Detta är jag väl medveten om och brukar tänka på det på kvällen innan, då jag ställer klockan lite tidigare för att ha gott om tid. Det spelar emellertid ingen roll - jag kommer ändå aldrig iväg tidigare än 05:55. Har kommit in i en sån där period när inte distanspassen känns vidare lätta. Igen. Den lätta löpningen flyter liksom inte. Hade samma känsla för några veckor sen och jag vet att det brukar släppa. Ändå är det i någon mening störande. Förklaringen ligger naturligtvis i slitage. Kanske inverkar det att jag gjorde söndagens långpass (27km) på asfalt i ganska raskt tempo och att jag kommit ur min veckorutin. Sen körde vi ju stenhårda tvåtusingar i tisdags, vilket iofs kroppen brukar tåla. Hur som helst, vilodag imorgon och kort tävling (4km) på söndag kommer tveklöst att ge mig tillräcklig tid för återhämtning. Mer långsiktig träning nästa vecka - skönt att då inte ha någon omedelbart förestående tävling.

Förresten, är det bara jag som tycker att Coltings mattips i RW är utomordentligt tramsiga och pretentiösa? Menar han allvar med att man ska laga sånt? En tisdagskväll i mars? Nej tacka vet jag prinskorvar och makaroner. Och havregrynsgröt – som ju Colting, i konspirationsteoretisk anda, också dömt ut på sin blogg.

Tisdagsträningen förlades åter igen vid Vaxsjön, där jag och Gustav manglade tvåtusingar. Som vanligt 5x2000 med 2 min vila. Som vanligt några oönskade avbrott. Bortsett från dessa gick det ganska bra. Jag låg c:a 10 sekunder under 7 minuter på den första, och strax över på resten. Bättre än förra veckan alltså, då ju Mr Hyde gav mig bakläxa.

Vi konstaterade att banan verkligen är ordentligt krävande, med en höjd precis efter start och en innan mål. Man kommer alltså inte undan för att man springer i den andra riktningen. Det är nötning på denna typ av rundor som ger spets... Tror jag. Det ger också ordentligt slitage. Gav mig ut på en vanlig distansrunda (15km) igår kväll och kände alla de bekanta "du är sliten"- symtomen. För mig ger sig dessa alltid till känna i form av problem i den "fysiologiska dämpningen". Fotisättningen ger förnimmelse om smärta. Det känns över allt - i ljumske, knä, fotleder, you name it. Jag vet att det enda som hjälper är en dags vila, varför kvällens distanspass blivit inställt. Jag kommer att köra ett morgonpass imorgon i stället, och sen vila på lördag.

För övrigt fick jag i morse till min förskräckelse syn på ett par Adizero Adios på bild i dagens Metro - på deras modesida! Wicked...Jag känner mig smutsig.

Så var startlistan för Terräng-DM tillgänglig. Idel riktigt duktiga löpare anmälda till 4km. Att sikta på pallplats visar sig tyvärr orealistiskt. Jag kör på så hårt jag kan och ser hur långt det räcker. Sugen som satan i alla fall!