Jaha, då var man sjuk igen. Fredagen tillbringades hemma i sängen med frossa. Mådde/mår riktigt dåligt. Hela familjen har fått influensa. Det blev alltså inget morgonpass igår. Det kommer inte att bli nån löpning idag, och det är tveksamt om jag kommer att vara fit för ett långpass imorgon. Svordom. Nåja, jag får förkovra mig i Lore of Running som jag lånat. Det är dock inte riktigt samma sak att läsa om löpning då alla kroppsdelar värker...Av nån anledning får boken mig att tänka på hur det skulle vara att utföra ett jobbigt pass med en febersjuk kropp. Not nice...Nåt som däremot kommer att bli riktigt nice är UFC-matchen mellan BJ Penn och Georges St Pierre (GSP) som direktsänds på TV4 sport kl. 0400 i natt. De är ju alltså UFC-mästare i varsin viktklass. BJ har gått upp en viktklass för att kunna utmana GSP, och därmed få chansen att inneha två bälten samtidigt. BJ Penn är kanske den mest underhållande fightern i UFC, medans GSP är ett hatobjekt i badbyxor. Ganska uppenbart vem ni bör hålla på va?   

Styrkepass på lunchen. Stressigt, med det brukar funka bra. Jag och en kompis kör ett program med en bodypump-stång som är riktigt jobbigt för överkroppen (rygg, bröst, axlar och armar). Det går i korthet ut på att man turas om att göra sina repetitioner i ganska hög fart, med förhållandevis låg belastning. Extremt bra för uthålligheten och ska enligt min polare härstamma från brottningsträning. När vi kört igenom hälften av programmet kändes det konstigt - jag hade liksom ingen lust att trycka på och ge järnet. I sådana här fall tvingar jag mig normalt sätt alltid att fortsätta, men med julhelgens facit i hand (jag lyckades pga ökning av träningsdos dra på mig förkylning, hälseneproblem och öroninflammation strax innan jul) tänkte jag idag en extra gång. Nej min själ, jag struntar i det. Sagt och gjort. Kompisen fick slutföra passet själv, och jag anslöt mig till den stora skara gym-besökare som mest står och speglar sig och tänker sig starka. Det visade sig vara ett bra beslut, eftersom jag under eftermiddagen kände typiska början-på-sjukdom-symtom. Följaktligen beslutade jag mig för att ställa in kvällens distanspass också. Ni som springer mycket vet hur oerhört svårt det är att ta ett sånt beslut, trots att man känner sig vissen. Även om man vet hur urbota löjligt resonemanget är så ekar det i huvudet: "börjar man ge efter när det tar emot lite, sitter man snart i soffan varje kväll". Sen börjar tankarna komma: "vad har jag gjort för fel i träningen för att det skulle gå så här?" , "ligger jag på en för hög träningsdos?" och "borde jag köra större andel lätt distans". Fan vet, men jag är nästan övertygad om att jag tränar på rätt nivå nu. Jag ska därför lägga mig tidigt och utföra passet tidigt imorgon i stället, god damn it.    

Runningpal's playlist, så här ser den ut för tillfället:

Idag stod det lätt distans på schemat. Sådana pass är riktigt sköna - lagom långa och inte allt för ansträngande. Många kallar dem basen i all löpträning. Kallt som fasen när jag gav mig ut men fick snart upp värmen. Försökte lägga mig i "glidande" 4:30-fart, utan att kolla hastigheten på klockan. Hittade inte riktigt den behagliga rytmen, förmodligen p.g.a sviterna av gårdagens förhållandevis slitsamma pass. Pulsen låg trots allt hela tiden ganska lågt (149 i snitt). Rundan var 10,5 km lång och utfördes på 45 minuter, vilket ger 4:20-fart. Lite snabbare än vad jag trodde, men så är denna bana inte speciellt kuperad och helt på asfalt.

Imorgon blir det styrketräning och ett lite hårdare distanspass på ordentligt kuperad bana.

Var ute alldeles för sent ikväll, men med riktigt ordentlig lust att trycka på. Övervägde först att göra mitt vanliga snabbdistanspass. Efter att ha funderat ett slag kom jag fram till att det kanske blir för hårt, eftersom att jag har ytterligare två fartpass inplanerade i veckan (moget övervägande med hälsenor i beaktande...:-). Så jag beslutade mig för en kompromiss: varför inte testa att öka farten allt eftersom - det ger bra mängd, ordentlig fart i slutet och nyttig fartträning. Provade alltså att springa ett så kallat progressivt pass. Försökte hålla 4 distinkta hastigheter, med hjälp av avstånds- och hastighetsmätaren på klockan. Klockan mätte som följer: Total distans: 12.69km Medelhastigheter: 4.39min/km (0-3km), 4.29min/km (3-6km), 4.10min/km (6-9km), 3.48min/km (9-12.69km). Jag är riktigt nöjd med den avslutande tretusingen eftersom att den går i konstant, svagt motlut. Rundan är för övrigt ordentligt kuperad vilket gör det extra svårt att hålla jämnt tempo. Lite träningseufori faktiskt, och ingen hälsenekänning heller.

Nu ska kroppen repareras med hjälp av lite sömn. Doggen sover redan...Imorgon blir det ett lätt distanspass.

Oj, jag fick en bra idé: jag länkar till en spotify-spellista där jag listar lite musik som jag gillar. Intentionen är att byta ut innehållet minst en gång i veckan. Skaffa Spotify och kolla under mina länkar!

Idag var jag hos den lokala sjukgymnasten för att slutligen få hjälp med mina ömmande hälsenor. Eller ömmande och ömmande...de känns...ibland. Jag blir stel och känner av dem, från och till. Ingen smärta direkt, mer lite smygande obehag. Bättre att mota Olle vid grind tänkte jag - bra att lära sig att styra upp problemet innan det blir kroniskt. Faktum är att jag inte kännt av hälsenorna på ett tag nu. Efter helgens långpass och terrängtusingar fick jag emellertid åter lite känning. Naturligtvis blev jag förevisad excentriska tåhävningar. Nåväl, nu vet jag i alla fall att jag rehab-tränar på rätt sätt. Sen visade hon mig en intressant sak gällande (o-)rörligheten i mina fotleder; min vänsterfot visade sig mycket stelare än högerfoten. Har ingen aning om varför. Ska träna upp rörligheten i båda fötterna genom att rita alfabetet med tårna.

Vilar som vanligt på måndagar. Imorgon blir det kort distans+snabbdistans (4+8km) eller ett progressivt distanspass (12km). Får se vad som passar bäst.